Hur trygga kan vi vara med DN?

 

 

 

 

Fakta i media. Hur presenteras de och kan vi lita på vad som sägs? Kan vi som läsare ens förstå de fakta vi får till livs? Orkar vi ta oss igenom sånt här?

 

I faktafelsvallvågorna efter DN-medarbetaren Hanne Kjöllers bok om faktafel – som tyvärr verkar innehålla just ett faktafel – är ögonen särskilt vaksamma på vad som presenteras i media. Hu presenteras egentligen fakta?

I DNs Stockholmsdel den 17 september 2013 skriver Mia Tottmar om i vilka stadsdelar vi känner oss trygga, var vi tycker det är rent och där vi tycker att kulturutbudet är bäst. Allt är tydligen baserat på en undersökning gjord av företaget Markör. Kan vi lita på vad Tottmar skriver, kan vi lita på vad grafiken visar oss och kan vi lita på vad undersökningen givit?

Det är alltså inte en fråga vi bör ställa oss utan tre.

Om vi börjar med själva undersökningen så sägs den utgå ifrån frågor ställda till 4200 personer i respektive stadsdel. Det sägs också att bortfallet är 50 procent, vilket är ett relativt stort bortfall. Att bortfallet skulle vara precis 50 procent i varje av de fjorton stadsdelarna verkar synnerligen osannolikt. Frågan är hur pålitlig undersökningen egentligen är med ett sådant bortfall och en sådan oprecis angivelse av bortfallet dessutom. Vi får inte heller veta exakt hur undersökningen gått till. Är den gjord via webben eller ute på gator och torg?

Om vi läser texten och ser grafiken får vi budskapet att det handlar om hur många procent som är nöjda respektive missnöjda. I alla fall när det gäller trygghet och renhet. När det gäller kulturen finns det ingen redovisning av missnöje. Det finns också i texten en undersökning om spontanidrott som över huvud taget inte finns representerad med någon grafik. Utrymmesskäl kanhända?

trygghet1

När vi ser grafiken slås vi snabbt av en sak. När det gäller trygghet visas nöjdhet med rosa och missnöjdhet med svart enligt förklaringen. När det gäller renligheten visar förklaringen tvärtom. Men själva renlighetsgrafiken visar samma logik som trygghetsgrafiken. Förväxling av förklaringstexterna?

trygghet2

Den andra sak som slår oss är procentsiffrorna. Ett normalt antagande borde ju vara att procentsiffran för de nöjda och de missnöjda borde kunna räknas samman till 100 procent. Det går inte i denna grafik. En förklaring skulle kunna vara att det fanns ett ytterligare alternativ att svara som innebär ”varken nöjd eller missnöjd”. Något sådant alternativ finns förstås inte redovisat. Men i fem av stadsdelarna blir summan av de missnöjda och de nöjda faktiskt större än 100 procent. Hur förklarar vi det? Blir svårt. Och dessutom är det just de fem stadsdelarna som verkar upplevas som tryggast.

Då till själva texten.

Tottmar skriver att 73 procent tycker känner sig trygga i staden. I grafiken finns inget stöd för denna siffra – staden totalt anges som 66 procent. Endast Östermalm har 73 procent, vilket kanhända inte bör tas som stadslikare?  Sedan – när det gäller kulturlivet – skriver Tottmar att 79 procent är nöjda på Södermalm, 72 procent på Norrmalm och 66 procent nöjda på Östermalm. Inga av dessa siffror finns det stöd för i grafiken. Södermalm anges till 83 procent, Norrmalm till 68 procent och Östermalm slutligen till 64 procent. Vi ställer oss undrande.

Vi undrar vilka siffror som egentligen är relevanta i DNs artikel, vilka siffror som egentligen fanns i undersökningen och om inte en undersökning med ett så högt bortfall som 50 procent inte borde publiceras alls.  Vi undrar om Johan Andersson som gjort grafiken fått andra siffror i handen än Mia Tottmar som skrivit artikeln.

Vi undrar framför allt när en vettig redovisning av vår upplevelse av staden kommer att publiceras i DN. Så här kan vi väl inte ha det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *