Arkitekturskolan – Sanningen!

Arkitekturskolan Ateljé med föreläsningsal brinner

Läste i dagens DN om gårdagens brand i Arkitekturskolan på Östermalmsgatan i Stockholm.

Då jag som arkitekt tillbringat ungefär fem år av mitt liv i denna byggnad känns det förstås sorgligt att delar av den går till spillo.
Än värre känner jag inför det faktum att mycket av det hårda arbete, känslor och tid som studenterna lagt ner på sina modeller också försvunnit i branden. Maskiner och lokaler i all ära men det är de immateriella värden som är värst att återskapa.

Arkitekter lyssnar

Föreläsning på KTH-A

Det var inte länge sedan jag ännu en gång var på besök i föreläsningssalen där branden igår härjade som värst för att lyssna till en inspirerande arkitekturföreläsning. Det är inte bara studenter som har glädje av byggnaden utan även vi andra arkitekter. Sedan finns det ju faktiskt inte bara en skola i byggnaden utan även annat. Till exempel huserar arkitektkontoret Sandell Sandberg där. Och en del av arrangemangen som Stockholms arkitektförening anordnar.

Industriparketten i Arkitekturskolans ateljé

Industriparketten i Arkitekturskolans ateljé

Själva byggnaden kan man ju ha många skiftande åsikter om. Omgivningen på Östermalm har definitivt haft en hel del att säga om den. I dagens DN nämns i en kommentar av Bo Madestrand att den anses som fulast i Stockholm. Det är tidningen Östermalmsnytt som årligen brukar ha omröstning om Östermalms fulaste byggnad. Alltså inte hela stadens! Men vid ett enda tillfälle 2008 fick faktiskt huset vinna för hela Stockholm. Återkommer till DN-kommentaren senare också. Arkitekturskolan får ofta den tveksamma äran att vinna omröstningen i ädel tävlan med bland andra Garnisonen på Karlavägen. Om jag inte missminner mig så har inte Arkitekturskolan vunnit alla gångerna. Men det är klart att tegelbyggnaden, det gamla kvinnofängelset och som länge satt som bild nere i verkstaden på Arkitekturskolan, var ju en mer klassisk byggnad. Omgivningen där på Östermalm med äldre byggnader och framför allt med Engelbrektsskyrkan utgör ju en mäktig omgivning att ge sig in på att ha en relation med. Skämtsamt brukade ju folk säga att Arkitekturskolan minsann hade något som inte omgivningen hade – nämligen fina grannar!

Föreläsning KTH-A

Föreläsning KTH-A

1985 var jag med och drev Arkitektursektionens tidning Archetur. Vi var ett gäng entusiastiska arkitekturstuderande som ville mycket och självklart var vi nyfikna. Vill minnas att förutom undertecknad var Torun Widström, Per Kraft och Ola Andersson med där i början 1985. Var med några fler år och då var andra eminenta personer med förstås. Nämnde Ola Andersson och jag åkte en dag ut och intervjuade Gunnar Henriksson, arkitekten bakom byggnaden och under en tid ansvarig arkitekt på KTH och faktiskt även stadsarkitekt under en period, om hur det hade gått till. Artikeln går säkert att få via KTH.

Föreläsning KTH-A

Föreläsning KTH-A

Då återkommer jag som jag lovat/hotat till DN-kommentaren av Bo Madestrand. Han anklagar arkitekten Henriksson för ”social cynism” och för att ha valt att visa upp garaget i bottenvåningen. Det är en historieförfalskning. Henriksson hade inget annat val än att lägga garaget där det ligger. För det första fanns kravet att tillfredsställa parkering inom tomten. För det andra fanns det omfattande programmet som tvingade honom att utnyttja tomten till det yttersta. För det tredje blev han uttryckligen förbjuden att bygga källare att ha garage i då det vid den tiden planerades en motorled under Östermalm, den så kallade Rådmansleden. Ingen källare således. Henriksson hade säkert önskat att han hade fått en annan tomt. Det fanns en annan tomt ute på Gärdet vid dåvarande Konstfack, men den tomten vill den store Peter Celsing ha för att skapa sitt Filmhus. Ni vet, han som ritat Kulturhuset och Riksbanken bland annat. Så Henriksson fick hålla tillgodo.

Klart är i alla fall att Henriksson efter ett besök på Tekniska Högskolan i Espoo i Finland beslöt sig för att köra på rå betong. Alla byggnaderna på den skolan var i tegel, men arkitekternas hus hade ett lite tillägg i form av kakelplattor. Henriksson fick förklaringen att ”arkitekterna var finare” och därför skulle ha det finare materialet. Det reagerade Henriksson emot och tänkte att ”det skulle de minsann inte ha”. Kanhända överkompenserade han något?

Det finns en stil som ibland kallas ”Brutalism” och ibland kallas ”Nybrutalism” eller i England ”The New Brutalism” och som innefattar användandet av rå betong eller som det heter på franska ”Béton Brut”. En del försöker förklara ursprunget till utrycket genom att gå tillbaka till 1800-talet och arkitekten William Butterfields byggnader och andra nöjer sig med att konstatera det uppenbara mellan franskans råbetong och uttrycket. Det sägs ju att arkitekten Hans Asplund, som ritat parkeringshuset på Regeringsgatan i Stockholm med siffror i fasaden, ska ha ”uppfunnit” ordet ”nybrutalism” runt 1950. Detta i relation till ett hus som faktiskt hade tegelfasad! Nåja att använda rå betong och att exponera byggnadens delar är något som byggnaden stå för, även inuti. Elskenor och rörledningar visades öppet. Ett slags pedagogik om man så vill att visa studenterna hur ett hus såg ut ”i magen”.

Föreläsning KTH-A

Föreläsning KTH-A

Det finns däremot ingen stil som heter ”betongbrutalism” vilket Madestrand försöker sig på i sin kommentar. Inte heller kan det sägas att stilen, oavsett vad man väljer att kalla den, var tidstypisk. Madestrand kanske skulle se sig om efter andra exempel från 1969 för att finna en stor mängd byggnader av denna sort. Hans misslyckande på den punkten torde bli stort. Och eftersom han dessutom smalnar ner till ordet ”betong” blir antalet exempel ännu färre. Det finns byggnader som ibland kallas ”brutalistiska” utan att vara i betong. Ett exempel är Markuskyrkan i Björkhagen av Lewerentz. I tegel.

Själv var jag alltid tveksam till byggnadens fasaduttryck, men framför allt för att huset inte fungerade interiört.
Det var ju förstås tänkt att det skulle växa vildvin utmed hela fasaden – med vildvinet klarade sig ite förbi den kalla väggen vid parkeringsvåningen och dog. Det var tänkat att alla tre entreerna skulle vara tillgängliga, men två av dem låstes. Listan kan göras lång med missgrepp under resans gång med huset, men nu är det som det är. Och självklart har jag både fantastiska och frustrerande minnen från ateljén precis som jag misstänker att många andra arkitekter också har. Och idag är det sorgliga nyheter om byggnaden. Vi hoppas att något går att rädda och att byggnaden kan bli användbar igen.

Det kommer förstås i framtiden att vara andra invånare i huset. Arkitekturskolan ska flytta upp till KTH och få en ny byggnad. Kanske finare än de andra sektionerna, men förhoppningsvis inte för att arkitekterna ska vara finare. Kanske blir det fler arkitekter, designers eller andra kategorier som kommer att göra den gamla byggnaden till sin. Och få äran av att ha en av Stockholms vackrast kyrkor som granne – Engelbrekskyrkan! Och det är inte det sämsta….

  1 comment for “Arkitekturskolan – Sanningen!

  1. maj 8, 2011 at 1:27 e m

    Kul att få lära sig hela historien bakom huset. Jag tror att många inte tänker på att hustes´baksida´ har stora fönster och är nästan helt klädd i koppar, och samtidigt är mycket mer varierad i form än ‘framsidan’. Och om framsidan hade varit klädd i vinrankor, garaget inte legat där det gör och alla entreer varit öppna, ja då tror jag gemene man inte hade kännt till huset alls.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *